I måndagskväll fick jag ett obehagligt samtal från min syster när jag var på jobbet. Hon lät stressad när jag svarade och jag hörde mamma skrika och gråta i bakgrunden. Hon började med att säga "Kom hem nu" sen kom det jag anade "Akilles håller på och dö". Chockad och rädd som jag blev körde jag hem fortare än någonsin. Jag bokstavligen flög över fartguppen och genom stan. När jag kom innanför dörren låg han precis innanför dörren helt hjälplös. Han tittade inte på mig, han viftade inte svansen, han låg bara där.... ( och ni som träffat/känner Akilles vet att om det är något han gör så är det att typ attackera en för att han är så glad när man kommer hem ) Mamma satt och grät, Vickan grät och jag börja gråta. Moa var den enda som höll lugnet relativt. Mamma och Moa hade fått burit in honom från trappan för han hade tydligen ramlat ihop på den och kunde inte resa sig, Jag la mig på golvet brevid honom och pussade honom i ansiktet och sa något till honom och så börja han vifta svansen lite lätt. Han mullrade och jämrade sig typ konstant och kunde inte ens få upp huvudet från golvet. Vi ringde pappa som fick komma hem och Moa ringde förfullt till djurkliniksjouren som vägrade svara. Talade in meddelande efter meddelenade men tillslut ringde dem upp och hon förklarade situationen för dem. Vi fick en akuttid kl 20.00 för avlivning. Hela familjen var med + Moa när han somnade in. Jag hade hans huvud vilande i mina armar och när första sprutan sattes in somnade han in typ på en gång. Alla grät.

När jag var 10 år (skulle fylla 11) fick jag honom. Jag har haft honom så länge jag kan minnas och jag kan inte förklara hur det känns att minsta honom. Det gör så ont, men samtidigt var det ett måste eftersom han hade så ont. Jag älskar honom och kommer alltid göra!!!

OCH NI SOM "orka hundar" "orka hundbilder" "det är bara en hund" blablablabalbala FUCK OFF! Ni är inte välkomna hit nåt mer. USCH till er.