Efter jobbet drog jag direkt hem och berättade för pappa. Vet inte varför jag väntat så länge men nu är det sagt och gjort i alla fall. Kändes så skönt att prata med honom. Han har så roliga synpunkter på saker och ting :) han får en för ett ögonblick att tänka i andra banor, banor som jag önskar att jag alltid tänkte i.

Jag kommer klara mig :) Jag kommer bli glad igen...det har jag förstått nu <3 tack världens bästa pappa.