det gör ont i mig..
det finns ingenting som är värt något.
det finns ingenting jag borde göra.
det finns ingenting kvar, förutom denna smärta!

jag trodde allvarligt att jag var ganska stark..att ja inte skulle lägga mig för detta, men vadfan gör ja? Jo jag lägger mig. Som jag så många gånger förr lovat mig själv att aldrig göra igen. Jag verkligen lovade mig själv för ett år sen att aldrig känna såhär igen, men nu är ja här igen..samma skit, samma jävla känsla. Jag kan ta mycket, jag kan stå ut med mycket, men tillslut så känner man att det faktiskt inte går mer, hur gärna man en vill. Jag menar, respekt, det är något som är så sjukt viktigt och det finns liksom ingen respekt? har det någonsin funnits det? Jag bara funderar och undrar vilket jag kommer fortsätta få göra. För ett svar, de kommer jag aldrig få, i alla fall inte ett ärligt och uppriktigt.

Varför ska man sitta och vänta? Vänta och hoppas på något som aldrig kommer att hända? Innerst inne vet jag att det är såhär det är och de är såhär de kommer förbli. Och jag vet att jag måste acceptera det om de ska funka.. men jag är ledsen, ledsen på riktigt, för jag klarar inte av det. Jag gör verkligen inte det. Man är den man är, men ibland måste man kanske ta sig en tankeställare, försöka förändra sig. Om han verkligen hade älskat mig hade han ändrat på det, men de gör han inte och då får jag utgå ifrån det.

Jag säger inte att jag själv är helt perfekt, för det är jag verkligen inte. Lååångt ifrån. Men jag försöker i alla fall.. försöker ändra mig och vara till lags! Jag håller inte på med andra killar, jag raggar inte på andra och smyg smsar/smygchattar inte med andra killar..och de gör ja inte för att jag älskar min kille.. för att det är honom jag vill vara med, jag vill att han ska kunna lita på mig och veta att vart jag än är och med vilka jag än är med så kan han lita på mig till 100 %, för det kan han!

Man ska inte behöva gå och oroa sig dag ut och dag in för något som inte ens borde existera.. men de gör jag! och med tanke på de jag fått veta och på de som hänt så kanske de inte är så konstigt.


Jag älskar min pojkvän mer än något annat. Han är sjukt bra egentligen.. men jag kanske inte är den rätta, den som får honom att inse att de bara borde finnas en tjej för honom i hans liv. Jag önskar att den tjejen var jag.